Vem kan få ersättning?

Vem kan få ersättning?


Både barn och vuxna kan beviljas assistansersättning. Ersättningen kan beviljas före 65 års ålder. Därefter får ersättningen behållas men inte utökas. För att man ska kunna beviljas personlig assistans måste man först tillhöra någon av de tre så kallade personkretsarna som du finner i LSS 1 §.

Tre olika personkretsar:
  • Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
  • Personer med betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning efter hjärnskada i vuxen ålder. Skadan ska ha uppstått genom yttre våld eller kroppslig sjukdom.
  • Personer med varaktig fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som inte beror på normalt åldrande. Funktionsnedsättningen ska vara så pass stor att det orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Det är handläggaren på kommunen eller Försäkringskassan som gör bedömningen om man tillhör någon av personkretsarna eller inte.
För att beviljas personlig assistans måste man dessutom ha behov av hjälp med de grundläggande behoven. Man har delat in de grundläggande behoven i fem kategorier. De grundläggande behoven anses vara:
​​​​​​​

Personlig hygien

Innefattar att man behöver hjälp med att gå på toaletten, att tvätta sig, borsta tänderna, duscha, borsta håret och sminka sig etc.

Måltider

Innefattar att personen behöver hjälp med att föra mat och dryck till munnen eller att någon behöver sitta bredvid för att ingripa om man har svåra sväljsvårigheter och kan sätta mat i halsen.

Klä av och på dig

Innefattar att personen behöver hjälp med av/påtagandet av kläder. Om behovet endast består av assistans med att klä på sig ytterkläder räknas inte det som ett grundläggande behov.

Kommunicera

Innefattar att personen behöver hjälp med att möjliggöra kommunikation med andra människor.

Annan hjälp

Förutsätter ingående kunskap om personen med funktionsnedsättningen. Detta innebär att personen rent faktisk behöver hjälp för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Via t.ex. kvalificerad motivations- eller aktiveringsinsatser för att förmå en sådan person att över huvud taget klä sig, äta, sköta sin hygien eller kommunicera. För att sådan annan hjälp ska anses vara ett grundläggande hjälpbehov måste det behövas en person med ingående kunskaper om personen med funktionsnedsättningen för att tillgodose behovet.